ECPAT ger ris och ros åt regeringens nya handlingsplan
Regeringen har släppt en ny Nationell handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Handlingsplanen är till vissa delar bra men har uppenbara brister.
- Den får både ris och ros. Positivt är ett visst fokus på barnsexturism som tidigare saknats helt. Samtidigt undrar man lite om regeringens orsaksanalys som kan få negativa konsekvenser för framtida åtgärder. Barnsexhandel beror minst lika mycket på köparna som på fattigdom, säger Helena Karlén, generalsekreterare ECPAT Sverige.
Bland de positiva aspekterna av handlingsplanen är det faktum att regeringen visar en vilja att adressera barnsexturism som brottsområde. Särskilt positivt är att regeringen avser att diskutera barnsexturism under Sveriges ordförandeskap i Europarådet 2008 och vid det svenska EU-ordförandeskapet 2009.
Dessutom vill regeringen kartlägga vilka insatser som finns tillgängliga för förövare, inklusive potentiella sådana. Detta är mycket positivt. Samtidigt bör vård även erbjudas efter avtjänat straff, vilket inte sker idag. Det gör att förövare som fått vård hamnar i ett vakuum efter att ha avtjänat sitt straff, där risken för återfall sannolikt är stor.
ECPAT Sverige ser fram emot de årliga mötena mellan offentlig och frivillig sektor som regeringen utlovar, och hoppas att dessa ska bli ett forum för diskussioner kring nya konkreta åtgärder mot barnsexhandel.
Positivt är även att regeringen avser att uppmärksamma frågan om sexuell exploatering av barn i samband med turism och resande på EU-nivå inom ramen för deltagandet i "Permanent Intergovernmental Group Europe de lèurope de lénfants”. Gruppen bildades i Köpenhamn 2002 för att EU-ländernas ministrar ska kunna mötas och diskutera idéer och strategier på informell basis.
Brister i handlingsplanen
Bland bristerna finns regeringens analys av problemet som riskerar att få negativa konsekvenser för framtida åtgärder. Handlingsplanen anger till exempel fattigdom och låg utbildning som orsaker till barnsexhandel. Däremot nämns inte en minst lika viktig komponent: de som efterfrågar sexuella tjänster av barn och genom sina pengar skapar och upprätthåller en marknad. Utan deras efterfrågan skulle marknaden inte kunna existera.
Det som även saknas gällande förövarna är en undersökning om vilka resmål svenska barnsexturister föredrar. Sådan kunskap finns inte i Sverige, men däremot på flera resmål ute i världen och bland barnrättsorganisationer. Utan den kunskapen är det svårt att sätta in rätt åtgärder mot förövarna. Dessutom saknas åtgärder inriktade på attitydförändring hos köpare.
Det är även beklämmande att ämnet människohandel med barn i sexuella syften inte innehåller några nya förslag. Till exempel kunde regeringen ha tagit initiativ till diskussioner med passagerarrederierna, där färjorna utgör ett av de vanligaste sätten att transportera offer till Sverige. Att nya åtgärder saknas i regeringens Nationella handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn är minst sagt förvånansvärt.
Bangkok
Norra Thailand
