Under veckan som gick kom ett glädjebesked från förtryckets Burma. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, som sitter isolerad i husarrest sedan år tillbaka, mår bra och orkar fortsätta sin kamp.
Det var FNs undergeneralsekreterare, Gambari, som hade beviljats ett unikt besök hos Suu Kyi. Han var på besök i Rangoon med en uppmaning från Kofi Annan till juntan: frige Aung San Suu Kyi!
Men de som hade hoppats och trott att generalerna till sist skulle falla till föga för diplomati hade fel. Glädjebeskedet följdes av en kalldusch: Suu Kyis husarrest förlängdes med ytterligare en period och förtrycket har trappats upp.
De senaste veckorna har tusentals karener – ett minoritetsfolk på gränsen till Thailand – fördrivits från sina hem. Historien är den samma som så många gånger förut: nedbrända byar, ödelagda risfält, våldtagna kvinnor, avrättningar, unga som tas som slavar. På detta vis sopas 60 byar bort varje vecka. Systematiskt och välplanerat. En av världens största stående armeér sätts in mot en försvarslös civilbefolkning.
Detta får inte fortsätta!
Nyligen debatterade riksdagen Burma. Den socialdemokratiska partikongressen uttalade i oktober sitt stöd för ILOs (FNs organ för arbetslivsfrågor) och den burmesiska exilregeringens uppmaning att införa ekonomiska sanktioner mot Burma.
Men varken Sverige eller något annat land har satt Burma på EU:s utrikespolitiska agenda. Om en vecka lyfter ILO åter frågan om ekonomiska sanktioner mot Burma. Det får inte bli ännu uppmaning som faller platt till marken.
Det är dags för Sverige att göra slag i saken och driva Burmafrågan aktivt i EU.
Den hårresande informationen och texten ovan fann vi publicerad på www.broderskap.se.
Vi på Thailandkusten.com vill dra vårt strå till stacken för att väcka världens uppmärksamhet om det verkliga förhållandet i Burma.